Det som fascinerar mig mest inom fisket är alla idéer, strategier och metoder som uppenbarar sig. Kort och gott, hur får jag mest och störst fisk? Det finns lika många idéer som fiskare. Kommer förmodligen inte lösa fiskets stora gåta här och nu men jag tror nånstans att man är sin egen största fiende i jakten på den där stora! Första frågan, vilka beten fungerar bäst?
Har ett absolut favoritbete, igår beställdes ytterligare två av exakt samma färg och modell, har nu 4 st exakt likadana. Dels för att de förstås inte tillverkas längre, plus att det fungerar i alla sammanhang, det har skördat Gös, Lax, Öring i mängd det enda som jag inte fångat på det är Röding, vad jag kan minnas i alla fall. Många beten som man köper blöts en stund på första turen sedan förpassas de till ett avlägset hörn av betesboxen eller i värsta fall B eller C-lådan där de förmodligen inte kommer luftas ifrån de närmsta åren. Är dessa beten förtappade själar eller finns det en väg tillbaka? Har tänkt många gånger att jag skall köra 80% beten som jag tror på, de sista 20% roteras mellan beten som jag inte tror på. Är det rätt metod tro? Man skapar lätt en självuppfyllande profetia där man bara får fisk på de beten som man tror på och således är de enda som man ger tid i vattnet.
Jag har världens sämsta minne, detta ligger mig i fatet när det gäller trollingen. När jag satt ut mina spön så kommer jag knappt ihåg vilka beten jag satt ut. En del skapar loggböcker över alla sina fisketurer och sitter och drar slutsatser utifrån dessa, det kanske vore en bra strategi för en disträ fiskare.
Jag har svårt att sätta alla mina insatser på ett kort utan vill sprida mina risker så gott det går för att sedan anpassa mig efter det som fungerar för dagen. Det känns som en ganska säker strategi, men å andra sidan så vågar man inget så vinner man inget heller.
Plats? Tid? Fart? Metod?
Visst kan "slöfiske" vara avkopplande och härligt! Bilden som dyker upp i mitt inre är ju det klassiska metspöt på bryggan. Men jag tror att det är det som skiljer oss "fiskeidioter" från den övriga delen av befolkningen som fiskar. Vi ligger på natten när vi inte kan sova och klurar på teorier och metoder. Drar slutsatser och lägger upp planer. Vi drivs av ett behov att överlista moder natur och knäcka koden, om man ser det ur det perspektivet så ger ju fisket en snabb bekräftelse på om man lyckats. En önskan om att det är MINA egna val och strategier som ger utdelning, inte de senaste rönen i fiskejournalen eller de senaste betena utan min egen skicklighet. Visst lyssnar vi på andra, för att vara ärliga så är det nog inte inom många sporter som man pratar så mycket. Förmodligen så pratar nog sportfiskare mest skit av alla sportmänniskor också för den delen :)
Hur ska man förhålla sig till allt prat då? En del tycker man är en idiot om man delar med sig av sina erfarenheter till andra. Man ska vara hemlighetsfull och mystisk. En del pratar vitt och brett i rent vilseledande syfte för att få ha "sina" rön för sig själva. Min inställning är att, om man inte säger något vettigt så ska man inte säga något alls punkt. Jag är ju fortfarande lite av en nybörjare inom Trollingen men ibland har man ju lyckats skapligt. Då har jag inga problem med att dela med mig av det mesta, till dom som jag vet återgäldar tjänsten. En skitpratare får i min värld aldrig några bra tips tillbaka. För nog är det så att informationen man kan få från andra fiskare är guld värd. Och inom rimliga gränser så tror jag inte att fisket hotas av att man är ett par båtar på samma plats. Det man sår får man skörda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar