Hittade den här gamla bilden för ett tag sen.
Det är den första laxen jag nånsin fångat!
Bilden ger mig blandade känslor, både älskar och hatar den där fisken. Samtidigt som den gett mitt liv mening så har den också tagit en ansenlig del av min vakna tid i besittning, för att inte tala om det avgrundsdjupa hålet i plånboken...
Vad var det som hände den där tidiga vårdagen i halvdimman kring fällebanken, låt mig ta er med på en tur i minnenas allé...
Vill minnas att det var i april, Christer skickade ett sms och undrade om jag ville testa att följa med ut och testa att fiska lax på Vänern. Jag har ju älskat att fiska sen jag var liten och bedrivit båtfiske sedan ett antal år tillbaka. Jag hade dock aldrig testat riktigt trollingfiske innan. Latmansfiske, fusk och materialsport var ord som jag dittills förknippat med trolling. För mitt inre såg jag feta, dryga och rika knösar som satt och blippade på allehanda manicker som kostade mer än en statlig löneslav sett röken av under hela sitt arbetsliv.
Men, va fan? Det kan väl vara kul att prova? Hade väl inga större förhoppningar. Hade hört att det i snitt gick 20h mellan laxhuggen, med tanke på att jag har ungefär lika mycket tålamod som en fyra månaders Bordercollievalp så trodde jag inte att det skulle vara nåt för mig.
På den tiden så uppgick min fiskeutrustning till några enstaka vobblers och en blandad kompott av haspelrullar monterade på spinnspön med korkhandtag. Beklädnadsmässigt så var garderoben knappast anpassad för vinterfiske till sjöss. Men det finns ju som bekant inga dåliga kläder... Så en gammal skidoverall från högstadiet rotades fram och som löken på laxen en fin flytväst... Kan idag vara extremt glad över att jag inte ramlade över bord, hade troligen sjunkit lika snabbt som Mona Sahlins trovärdighet när Tobleroneskadalen rullades upp...
Hur som helst, envis som man är så skulle man ju så klart fiska med sina egna beten. Christer hade ju "de rätta" grejerna, men icke... En salig blandning av obskyra beten sjösattes på min sida helt utan någon form av enhetlig plan. Självaste Alexander Bard hade blivit grön av avund över mischmaschen som sjösattes.
Trygg i förvissningen att inget skulle hända så lade jag mig som en valross i fören på Crescenten och öppnar termosen med kaffe, någonstans mitt i kaffekoppen så formar sig tanken som bekräftar att "det här är nog inget för mig", men jag blir avbruten mitt i mina funderingar..
Av någon anledning så hade jag ropat hem en Bomber Salt i färgen pärlemo på Tradera och rätt var det är så står ett ytspö i en fin båge och rycker sådär laxmässigt som det kan göra på Vänern. Jag har ju däremot inte haft en tanke på att det skulle kunna bli nåt i baljan så jag fattar inte vad Christer yrar om bakom ratten... Jag ser att han flaxar lite med armarna och hojtar upphetsat men min hjärna lägger liksom inte ihop två och två...
Till slut så sjunker insikten in, vi har lyckats köra krokarna i en FISK. Jag får äran att drilla. Det gjordes förmodligen inte med någon form av finess eller skicklighet men såsom genom ett mirakel så landar en fenklippt lax på 62cm snart i haven....
Antar att det var i detta ögonblick som mitt liv tog en ny vändning.
Hädanefter så skulle livet inte bli sig likt. Fiskesäsongen skulle utvidgas till att omfatta hela året istället för ett par månader på sommaren. Övertidstimmar ska hädanefter värderas i beten och fiskeprylar. Forum, grupper och bloggar blir nya favoritvattenhål på internet. Smhi och yr.no blir välbesökta och saker som vindriktning och barometertryck blir helt plötsligt relevanta begrepp. En enorm kunskapstörst väcks och all litteratur och info slukas i ett fasligt tempo.
Kort sagt så öppnas en ny värld. Platser besöks, kontakter knyts och mitt eviga knepande och knåpande blir inriktat på fiske och båtrelaterade sysslor. Båten modifieras, grejer byggs, byggs om och modifieras igen till perfektion för att underlätta och effektivisera fisket. Beten byggs, målas, målas om och så vidare..
Idag ett antal år senare så ler jag vid minnena. Många häftiga upplevelser har det blivit, många härliga människor har träffats. En sak är säkert, fiskare har alltid något att prata om. Mer än en gång har man fått skäll för att man bara pratar fiske... Nån mer som känner igen sig?
Idag så har väl besattheten lagt sig något och vissa perioder så får fisket stå tillbaka lite, arbete, barn och familjeliv måste ju prioriteras.. Men suget finns alltid där som en gnagande känsla, en röst som lockar...
Har blivit väldigt dåligt med fiske på sistone som ni säkert lagt märke till om ni följer mig här...
Men hoppas på att göra laxpremiär nästa helg om vädret ser vettigt ut. En krånglande rygg och annat har effektivt satt käppar i hjulen. Men nu ser vi fram med tillförsikt på den kommande säsongen...
Tight lines y'all
