Tänkte försöka mig på en liten summering av fiskeåret 2012 så
här lite i efterhand.
Lite om mig från början, jag är idag 32 år och mina
tidigaste fiskeminnen är, förmodligen som för de flesta andra, sommarkvällar på
en brygga med ett metspö i handen tillsammans med min pappa och senare med kompisar. Därefter så blev det fullpackade
cykelturer med skrapade knän och allt det där.
Fiske har alltid haft en plats i mitt liv. För fem år sedan
köpte jag min första båt, jag kan inte förstå varför jag inte gjort det
tidigare! En hel ny värld öppnar sig och inköp av fler spön och beten blir
högprioriterat.
Sen gick det fort, efter jag väl fått smak på det hela så
dröjer det inte lång stund innan mast, tio spön och djupriggar är monterat på
den nu utbytta båten mot en trollinganpassad dito.
Ser tillbaka på året 2012 som året då fiske blev något annat
än att sitta med ett spö i handen och glida fram längs vassruggarna och kroka
en och annan slumpmässig Gädda och Abborre. 2012 var året som
Lax/Öring/Rödingtrollingen fick en plats för alltid i mitt liv. Parametrar som
vattentemperatur, djup, fart och betens gång i vattnet helt plötsligt fått en
stor mening och något som man kan ligga och fundera på om nätterna när man inte
kan sova. Väderprognoser , vindförhållanden och nederbörd lika viktiga, om inte
viktigare, att hålla koll på än nyheterna. Pillande vid köksbordet med tafsknytning,
rullmekande och ibland bara sortering av beten
.
Vintern som Laxtrollare
är klart mycket roligare än Vintern som ”inbiten finvädersfiskare”. Som det
senare har vintrarna tett sig som en enda lång mörk transportsträcka till
våren. Nu är vintern i min värld, som fiskeårstid, i alla fall jämställd med
sommaren. Har en känsla av att man
kommer sitta på Göspassen och, kanske inte längta, men i alla fall återuppleva
och återberätta höjdpunkterna från vinterns laxfiske. Likväl som man längtar
till sommarfiske om vintern. Vintertrollingen efter Laxartade fiskar är kanske
inte njutning utifrån väder och vind men det har bjudit mig många härliga
stunder under säsongen som varit. Från säsongen som varit så sticker vissa
minnen ut från mängden, start i Laxcup Vättern i 16 minusgrader och totalt
beckmörker, ett par fiskar närmare tio pannor på V-sjöarna. Samt igenfrusna rullar
och sjösjuka. Ler vid minnena.
2012 var också året som man fick kontakt med
trollingvärlden, bloggar, forum och olika trollingteam. Man har börjat få koll på de oskrivna reglerna
och mentaliteten bland sportfiskare, det enorma intresset och omtanken för
naturen. När man berättar om sina egna eller andras fiskeäventyr där man gett
sig ut i enmetersvågor i 10 minusgrader, och få en fin fångst enbart för att
känna lycka över att kunna se den simma åter till moder natur så förstår enbart
en annan sportfiskare vad man pratar om. En ”vanlig” människa skakar på huvudet
och undrar om man går på nån slags sinnespåverkande drog.
Något som slagit mig som något överraskande är just den
enorma omtanken och kärleken till naturen, det enorma engagemanget och
eldsjäls-skapet som finns bland landets fiskeklubbar och föreningar.
Baksidan av denna insikt är dock sorgen över hur illa våra
naturtillgångar förvaltas. Insikten om vilket underbart fiskeland vi skulle
kunna bo i om våra beslutsfattare och opinionen skulle förstå vilka ofantliga
naturtillgångar detta land har potential att leverera. Jag när dock en
förhoppning om att vi en dag, innan det är för sent, kommer inse att sportfiske
är en långsiktig och hållbar naturtillgång och gynnsamt både ekologiskt och
ekonomiskt.
Väl mött på sjön under resten av året och sketfiske på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar