Trots att man faktiskt släpat sig ur soffan några gånger under vintern så har ju belöningen var knapphändig.
Men nånstans fanns den där kämpglöden ändå. Ungefär som när man inte får ur det sista av korken, som så klart gått sönder, i vinflaskan.
Långfredagen såg ju fin ut vädermässigt. Men så visade det sig att sambon skulle jobba... Robert gick i samma tankar tydligen och frågade om jag ville hänga på och köra TTK-Träffen i Hällekis... Men det gick ju inte..
Men som en skänk från ovan så hörde sambons chef av sig och konstaterade att hon inte alls skulle jobba. Ojojoj, snacka om ett tecken från ovan.
Fisket då?
Robert hade bara varit ut nån enstaka gång från Hällekis. Jag har aldrig varit där.
Men friskt vågat, o.s.v.
Vi lyssnade lite diskret på morgonen vart folk tänkte sig. Och rörde oss mot samma område som, enligt rådande konsensus, verkade bäst.
Morgonen förflöt utan större aktivitet. Men rätt som det var så stod ett ytspö i en sådär vacker båge. Första firren var ett faktum.
Sen dröjde det det en liten stund, men vädret var kanon så det gick rätt bra att sitta och mysa i solen.
Rätt som det var så sopade det till på babordsriggen och en likadan lax till låg i baljan.
Fram på eftermiddagen så var modet gott o Top of the linebåten. Vi åt Billys och mådde gott.
Helt plötsligt small det till på babord djuprigg igen och en fisk till är krokar. Vi konstaterar att den tagit med sig spöet som satt ovanför på vägen. Men det släpps ut och ställs vid sidan. Efter en stund så konstateras att linorna går åt helt olika håll. Det sitter fisk på båda.
Helt otroligt! Dessutom var alla fyra fiskar mer eller mindre exakta kopior. Lika långa.
68-69 cm.
Detta räckte till en vinst i första km-tävlingen för året!
Tack för en trevlig tävling!
Tight lines y'all
