Blev erbjuden att följa med Linus och Lyrestadsgänget på Laxfiske vid Hasslö ett par dagar.
Var några år sedan man var i Östersjön och jagade dom stora så det var helt klart intressant.
Dag 1 var en seg historia, hur vi är gjorde så var det som förgjort, ingen ville bita på våra grejer.
Vädret var strålande på förmiddagen, på eftermiddagen kom det en bris som friskade upp lite.
Dag 2 så ändrades strategin och nya områden besöktes, dock så blev förmiddagen en galet seg historia. Fram på eftermiddagen så hittade vi ett område som såg riktigt bra ut, i alla fall utifrån ekolodsbilden att döma.
Vi bestämmer oss för att snurra i området ett tag i brist på bättre idéer.
Hamburgarna till lunch i kombination med tristess gör att hoppet börjar dala i båten.
Håglöshet och uppgivenhet börjar sätta klorna i oss och jag går in och lägger mig i ruffen en stund och fundera över livet stora frågor.
Helt plötsligt rycks jag ur min slummer av ett himmelskt ljud, det ylar i en rulle på taket. Har nog aldrig varit så snabb ut ur ruffen...
Fisken bråkar knappt alls utan följer mest bara med sådär lite motsträvigt. Ett tag misstänker vi att vi har krokat en Europall eller sopsäck. Men efter en kort stund så sluter sig håvnätet kring en fin oklippt lax på ca 7kg.
Vi sätter ut alla grejer och vänder tillbaka tills samma område och nästa hugg låter inte vänta på sig.
Hugget är inte lika maffigt som det första men vi inser ganska snart att det är stor fisk på.
Det är min tur på spöt så nu gäller det.
Resten av prylarna plockas in i etapper och till slut så har vi rivit allt.
Fisken tar ett par hundra meter i första rusningen och det går låååångsamt att hämta hem.
Tiden går och armarma krampar....
Torr i munnen och benen skakar...
Nerverna är på utsidan, vad kan den väga?
Efter kanske en timme så ser vi den bryta ytan bakom båten, men storleken är svår att avgöra.
Efter ca 75 minuter så känns det som att den börjar ge upp och att håvningen är nära förestående.
Fisken närmar sig båten, men helt plötsligt böjs spöt och rullen börjar yla igen.
Den tar utan att tveka 100m lina i en obeveklig rusning och det är bara att börja om igen.
Nerverna får sig en rejäl omgång, fisken lär ju sitta bra krokad förvisso.
Men man vet ju också att ju längre man drillar, desto större risk att kroken lossar.
När den börjar bli lite trött så simmar den sicksack bakom båten vilket gör att skeden vickar fram och tillbaka i munnen....... obehagligt...
Vid ett antal tillfällen så hackar liksom linan till och jag tror att jag tappar fisken. Men den är kvar.
Efter ca 1h och 45 min så har fisken till slut tröttnat ganska bra och kan håvas vid båtsidan.
När Patrik lyfter fisken så går all luft ur mig och jublet är öronbedövande.
Trodde aldrig att det skulle gå... Den fick knappt plats i håven.
Linus och Patrik gör ett kanonjobb med håvar och båtmanövrering, hatten av för dom.
Den har fena och återutsätts snabbt, vägs snabbt i håven och vikten stannar på den, smått osannolika vikten, 21,5 med borträknad håv.
En nätt putsning på gamla rekordet med 10kg.
Hasslö, jag kommer tillbaka!
Tight lines Y'all
