Filosofi från Fredagssoffan.

Tänkte försöka mig på en liten summering av fiskeåret 2012 så här lite i efterhand.

Lite om mig från början, jag är idag 32 år och mina tidigaste fiskeminnen är, förmodligen som för de flesta andra, sommarkvällar på en brygga med ett metspö i handen tillsammans med min pappa och senare med  kompisar. Därefter så blev det fullpackade cykelturer med skrapade knän och allt det där. 

Fiske har alltid haft en plats i mitt liv. För fem år sedan köpte jag min första båt, jag kan inte förstå varför jag inte gjort det tidigare! En hel ny värld öppnar sig och inköp av fler spön och beten blir högprioriterat.

Sen gick det fort, efter jag väl fått smak på det hela så dröjer det inte lång stund innan mast, tio spön och djupriggar är monterat på den nu utbytta båten mot en trollinganpassad dito.

Ser tillbaka på året 2012 som året då fiske blev något annat än att sitta med ett spö i handen och glida fram längs vassruggarna och kroka en och annan slumpmässig Gädda och Abborre. 2012 var året som Lax/Öring/Rödingtrollingen fick en plats för alltid i mitt liv. Parametrar som vattentemperatur, djup, fart och betens gång i vattnet helt plötsligt fått en stor mening och något som man kan ligga och fundera på om nätterna när man inte kan sova. Väderprognoser , vindförhållanden och nederbörd lika viktiga, om inte viktigare, att hålla koll på än nyheterna.  Pillande vid köksbordet med tafsknytning, rullmekande och ibland bara sortering av beten

.

 Vintern som Laxtrollare är klart mycket roligare än Vintern som ”inbiten finvädersfiskare”. Som det senare har vintrarna tett sig som en enda lång mörk transportsträcka till våren. Nu är vintern i min värld, som fiskeårstid, i alla fall jämställd med sommaren.  Har en känsla av att man kommer sitta på Göspassen och, kanske inte längta, men i alla fall återuppleva och återberätta höjdpunkterna från vinterns laxfiske. Likväl som man längtar till sommarfiske om vintern. Vintertrollingen efter Laxartade fiskar är kanske inte njutning utifrån väder och vind men det har bjudit mig många härliga stunder under säsongen som varit. Från säsongen som varit så sticker vissa minnen ut från mängden, start i Laxcup Vättern i 16 minusgrader och totalt beckmörker, ett par fiskar närmare tio pannor på V-sjöarna. Samt igenfrusna rullar och sjösjuka. Ler vid minnena.

2012 var också året som man fick kontakt med trollingvärlden, bloggar, forum och olika trollingteam.  Man har börjat få koll på de oskrivna reglerna och mentaliteten bland sportfiskare, det enorma intresset och omtanken för naturen. När man berättar om sina egna eller andras fiskeäventyr där man gett sig ut i enmetersvågor i 10 minusgrader, och få en fin fångst enbart för att känna lycka över att kunna se den simma åter till moder natur så förstår enbart en annan sportfiskare vad man pratar om. En ”vanlig” människa skakar på huvudet och undrar om man går på nån slags sinnespåverkande drog. 

Något som slagit mig som något överraskande är just den enorma omtanken och kärleken till naturen, det enorma engagemanget och eldsjäls-skapet som finns bland landets fiskeklubbar och föreningar.

Baksidan av denna insikt är dock sorgen över hur illa våra naturtillgångar förvaltas. Insikten om vilket underbart fiskeland vi skulle kunna bo i om våra beslutsfattare och opinionen skulle förstå vilka ofantliga naturtillgångar detta land har potential att leverera. Jag när dock en förhoppning om att vi en dag, innan det är för sent, kommer inse att sportfiske är en långsiktig och hållbar naturtillgång och gynnsamt både ekologiskt och ekonomiskt.

Väl mött på sjön under resten av året och sketfiske på er!